Dag 3-4

Det har blivit något av en tradition för oss att besöka nationalbibliotek. Kinas var helt klart det det häftigaste bibioteket hittills. Vi hade lite problem med att låsa in våra väskor i skåpen, tills vi insåg att allt var überhi-tech och gratis, såklart. Rulltrapporna förde oss högt upp. I det gapande hålet som i nedstigande trappsteg formade den stora läsesalen var det knäpptyst, minst sju personer satt och sov. Två-tre bibliotekarier övervakade det hela från gigantiska klarröda diskar. Vi drack lite vatten från trekantiga pappmuggar och gick in i shoppen. Efter att ha besökt Library of Congress i Washington D.C. kunde man inte låta bli att dra på munnen. De sålde böcker – tror vi, eller om också de var för utlåning – samt lite experimentlådor för den naturvetenskapligt intresserade. I shoppen, som var öde och dunkel, jobbade sju personer.


På Tian’anmen kom dagens besvikelse när vi inte uppfyllde alla krav för att få komma in i det sovjetmastodontiska parlamentet, Great Hall of The People. Efter att ha blivit nekade tre taxichafförer hoppade vi istället på bussen och åkte till den stora tempelparken Tian’tan. (På bussarna, som kostar 40 öre att åka, jobbar tre personer: chaffören, en person bakom en kassa och en person som springer omkring och delar ut biljetter och växel.) I parken var det livat. Rynkiga gäng av gamla kinseser dansade, kastade boll, spelade kort och stod och sjöng. Mest poppis var en gummiboll med fjäder som gamlingarna sparkade i luften mellan sig. Vi gick igenom parken och ut på andra sidan för att hitta nånstans att äta. Jag var fortfarande butter för att inte ha fått se kommunistkorridorerna i parlamentet (som i guideboken beskrevs som ”nothing to see”), men blev på bättre humör efter tofu och paprika som vi sköljde ner med trekronorsöl. Vi köpte lite kinesiskt godis och gick till Naturhistoriska museet och tittade på stora dinosaurieskelett. När vi gick ut kom ett tiotal marscherande militärer och ställde upp sig vid entrén för att markera att museet stängde. Tja, varför inte. Vi ville till Pearl Market så vi genade genom Tian’tan igen. Dagens roligaste: kvinnan i biljettluckan som gav ifrån sig ett stegrande eeeeeEEEH-ljud när hon för sitt liv inte kunde förstå vad vi skulle in i parken och göra när våra halvrivna biljetter avslöjade att vi redan varit där.




Efter den otrevliga marknaden (”Hello sir! Rolex sir!”) åkte vi till Lamatemplet och åt vegetarisk anka med Florian. Vi rundade av dagen med en drink och kortspel på en bar i Golou.

Beijings Art district 798 är ett fabriksområde öster om stan skänkt av Östtyskland på 50-talet. I de flesta lokaler huserar nu konstnärer och gallerier, från övriga ryker det fortfarande. Efter att ha sett alla röda prickar på kartan över området skull jag uppskatta antalet gallerier och museer där till minst 300. Folk vi stötte på kunde engelska och på kaféerna kunde man få kaffe. Vi såg tre bröllopspar och två modeller som fotograferades. Industribyggnadernas charm höjde konstverken till skyarna.







Det tog tid att ta sig hem (stan är stor), och bl.a. efter att åter ha sprungit vilse på Xizhimen station blev vi lite sena till vår nya host Terrell. Väl där åkte vi med hans två roomies, Tatiana från Ryssland och Darryl från Kanada, till en kantonesisk resaurang modell stor (fyra våningar). Vi imponerade ordentligt på dryga Darryl när det kom fram att vi kände Immaculate Machine från hans hemstad Victoria. Innan vi gick vidare till Waiting For Godot Café och drack te spanade vi in de levande djuren från restaurangmenyn som låg i vattenbad vid utgången. Överlägset överst på vidrighetskalan hamnade de grisskära sjökorvarna.