Newcastle

Sista dagen i Sydney gick vi på Sydney Aquarium, något olägligt med låga kamerabatterier. Vi fick nog vänta i tio minuter innan den lilla platypusen (näbbdjuret) visade sig. Stor som en manssko med simfötter som våta solfjädrar hetsade den till allas förtjusning förbi. Det var bara början på akvariet, men nog höjdpunkten. Sen kom humrar stora som koffertar, minipingviner, tio sorters hajar, och inte minst de två dugongerna (typ sjökor), akvariets stolthet, beskrivna som ”verklighetens sjöjungfrur”.

Efter middag på Mother Chu’s Vegerarian Kitchen gick vi till Oxford Street och tog en öl i väntan på att Madde T skulle sluta jobbet. När Elisabet gått på toaletten utbröt plötsligt ett bråk bakom min rygg. En man beskylde en annan man för att ha stulit tio dollar. Glas gick i kras och en stol kastades. Något skärrade smet vi iväg till gaybaren Stonewall. Madde skrattade när hon hörde var vi var. Det var tisdag vilket betydde karaokekväll, lett av en transa som säkert tickade in på två och tjugo. Männen som anmälde sig för att sjunga verkade ha övat på sina uppträdanden hela vintern. Vi fick bland annat höra smäktande versioner av My Heart Will Go On och Don’t Cry For Me Argentina (på spanska).






Dagen efter tog vi tåget norrut till Newcastle för att bo en natt hos mina föräldrars kompis Val. Vi gick av i Broadmeadow och väntade där i 40 minuter innan både hon och vi insåg att vi väntat på varandra på varsin del av stationen. Vi fick en rundtur genom stan. Från Newcastle exporteras mest kol i hela världen, varför hela kusten är fylld av stora fartyg som väntar på att få gå i land och lasta kol. Efter lunch åkte vi till Redhead Beach för att äntligen få bada. Jag kunde inte sluta stirra på alla fartygen som lurade vid horisonten. Jag räknade dom till runt trettio. På kvällen lekte vi med hunden Henry medan Val lagade till en vegetarisk gratäng som kan ha varit något av det godaste jag någonsin ätit. Vi tog receptet.



Vi började torsdagen med att ta bussen in till stan och gå på Newcastle Region Library och Newcastle Region Art Gallery, vidare ner längst Darby Street (som i guideboken beskrevs som ”funky”) och upp igen till centrum där Maddy P och hennes kompis drev fiket Totoro’s Tea House. Hon blev glad av att se oss. Som en del av Renew Newcastle fick de driva Totoro’s några månader utan att behöva betala hyra. Bättre det, tänkte staden, än att ha en massa tomma lokaler mitt i centrum. Sedan stålverket flyttat utomlands hade nämligen arbetslöshet skjutit i höjden och var och varannan butik tvingas slå igen. Mycket riktigt såg vi ovanligt många butiker med någon form av slutrea. Vi gick ner till Nobbys Beach och mötte sedan upp Maddy igen som skjutsade oss till hennes favoritdel av stan, Hamilton, och till The Hill, en kulle med utsikt över hela stan. Vi imponerades av den viktorianska arkitekturen, bondade lite över kanadensiska band och fick sedan skjuts ända hem till Val. Efter middagen bröt världens åskväder ut. Åska i Australien är något annat än i Europa. En enda blixt kunde sträcka sig över halva himlen. Nere på stan igen höll Val oss sällskap i duggregnet tills vi vid tiotiden kunde stiga på vår försenade nattbuss mot Byron Bay.