Vi lämnade efter oss en hälsning på Erics vägg och tog tåget norrut till Landsborough där Ben mötte oss, iklädd sin bankkostym. Ben och Alice bodde hos mig några dagar i maj 2008 under sin sju månader långa bröllopsresa runt jorden. Jag tog då bl.a. med dem till Carmen och hann köpa in en runda kvällens öl innan Alice berättade att hon inte drack öl. Vad hon däremot gillade var att diska och laga mat. En kväll slängde de t.ex. ihop en mastigt god vegetarisk lasagne. De åkte även till Kungens Kurva för att kunna säga att de varit på världens största IKEA. Borde jag förstått att de var kristna? Jo, jag borde nog det. Alla frågetecken rätades hur som helst ut när vi mötte dem denna fredagkväll. De var lite stressade eftersom de skulle till kyrkan – från klockan sex till nio! Ben hade skjutsat oss till deras nybyggda villaområde Sippy Downs, i deras ögon ”a good place to raise a family”, och gjort allt för att sälja in Sunshine Coast som himmelriket på jorden. Det idylliska hemmet skulle ha gjort Martha Stewart stolt. Alla textilier var fluffiga och nytvättade, på väggen satt det stora bröllopsfotot och prydnaderna på tv-bordet bokstaverade orden HOPE och FAITH. Vi fick det dedikerade gästrummet med tre stora kuddar var och tvål i små hotellflaskor. När de kom tillbaka från kyrkan åkte vi till Mooloolaba, köpte varsin kulglass, gick en promenad längs stranden och poserade vid Steve Irwin-statyn.
Morgonen efter kände vi oss som sjusovare när vi inte var uppe i ottan. Alice frågade om vi ville ha ”warm or cold brekky”. Vi valde kall, inklusive mango och vattenmelon. Vi skulle åka på utflykt till Noosa, men stannade först till på Eumundi Market. Ben tyckte det var lite kul att vi tyckte det var varmt och Alice blev upprörd när hon såg en kvinna spela didgeridoo. Vi köpte en marackas i form av en ananas. I Noosa åt vi lunch på surfarklubben. Ben beställde in en kanna XXXX Gold (som vi senare förstod bara höll 3,5%), som för att visa att han inte var främmande för alkohol. Vi gick till en strand, det kan ha varit Alexandria Bay, för att snorkla. Ben sa sig se fiskar överallt. Elisabet och jag såg ingenting, trots intensivt snorklande i de starka strömmarna. Alice tyckte inte om att bada men gjorde oss tillslut sällskap iklädd t-tröja. När vi gick upp ur vattnet brände sig Alice på en blåsmanet (blue bottle). Vi insåg då att hela stranden kryllade av hundratals uppspolade blue bottles. Hon blev ganska skärrad. Medan hon tog igen sig upptäckte vi ett underligt djur, också det uppspolat på stranden. Det såg ut som en blandning mellan en fågel, ödla, anemon och utomjording. Varken Ben eller Alice eller en man som passerade och verkade veta mycket visste vad det var för en liten varelse. Hemma krävdes mycket googlande innan vi lärde att vi stött på blue sea slugs – violsnäckor! De äter blue bottles, vilket ju förklarade vad de gjorde i Noosa. Alla dess australiensiska djur! På kvällen gjorde vi guacamole och hyrde actionäventyrsfilmen Knowing. Slutet hade ett tydligt kristet budskap.
På söndagen var det dags för Ben och Alice att åka till kyrkan igen. Vi tänkte väl aldrig seriöst följa med, men när de efteråt berättade att det varit 700 personer på gudstjänsten ångrade vi oss nästan. Vi fick skjuts in till Mooloolaba där vi låg några timmar på stranden. På kvällen åkte vi in till Mooloolaba igen för att äta på ett populärt thaiställe. Det var BYO så Ben och Alice hade med sig en flaska vin. Inte helt oväntat smakade den saft. De berättade om sin framtid. Om två år skulle de skaffa barn. På vägen hem tog vi en glass på samma McDonalds där de träffats för första gången. Trots de stora olikheterna mellan deras liv och vårt kände jag mig alltid trygg och avslappnad i deras sällskap och kunde under bilturerna till och med leverera en hel del pricksäkra skämt från baksätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar