Melbourne: Vänstertrafik

Kära läsare. Jag har förstått att de allra viktigaste inläggen i bloggosfären är de där man beskriver de klädesplagg man valt att trä på sig för dagen. Så för att alla ska känna sig riktigt hemma har ni här min nyinköpta outfit. Den bärs gärna i eftermiddagssolen med en Carlton Draught i handen. (Bärs bäst med bärs, så att säga).

Nerifrån och upp ser ni ett par vinröda veganskor av märket For Your Earth. Säljaren på Vegan Wares i Collingwood var lustig på det där lite tokiga professor-sättet. Han stirrade storögt när jag frågade om råd, tog sedan sats och sprang upp och ner för den knarrande trätrappan för att hämta storlekar. Fortsätter vi sedan uppåt hittar vi ett par klassiska Duchamp-badshorts i blåa toner. Provade även i butiken ett par vågade Aussiebum, men kände inte riktigt att jag var på det humöret. Och sen pricken över i:et, skjortan av skjortor. Som synes 70-tal. Som synes gjord i Rumänien. Jag förkunnade glatt till försäljaren: "Att den är gjord i Rumänien vet vi ju alla vad det innebär – god kvalitet!!" Den tidigare så pratsamma kvinnan flinade obekvämt men svarade inte. Efteråt ångrade jag att jag inte lagt till att jag faktiskt menade allvar.

Sommarens testcricketsäsong – fyra femdagarsmatcher mot Indien – skulle börja på torsdagen, men bara några dagar före dog den 25-årige australiske elitspelaren Phillip Hughes efter att ha fått en boll i nacken. Landet sörjde, ställde i respekt ut slagträn vid sina ytterdörrar och skjöt upp testserien en vecka. Jag fick hitta på nåt annat att göra och gav mig istället ut på cykelturer. Det här med vänstertrafik är en större grej än man kan tänka sig. Oerhört mån om att smälta in tvingar jag mig själv att tänka på det var vi än går, i snabbköp som ut med soporna. Jag började springa varannan dag, ungefär samma femkilometersrunda runt Princes Park, med säkert tjugofem procent av energin lagd på att hålla mig på rätt sida på grusvägen. Dave läser en bok om hur språkinlärning handlar om instinkter, teorier vi kraftigt emotsade oss. Annat borde dock gälla vid invanda beteenden som att se sig om innan man går över gatan. Fan vad svårt det ska vara att bryta mot Anita och Televinkens regler och istället börja med att titta åt höger. I väntan på min utvalda cykel som enligt cykelhandlaren förväntades anlända till hamnen om en vecka lånade jag Leonees cykel och trampade till den 260 hektar stora Yarra Bend Park i Fairfield. Rondeller följde på rondeller, alla med underliga trafikregler. Det idiotiska hjälmtvånget gjorde bara att jag kände mig ännu mer osäker. Vid Queens Parade, åtta filer genomskurna av två spårvagnsspår, pausade jag för att se hur tusan cyklister gjorde för att ta sig över. En liten flicka kom nerför backen och susade rakt över. Jag tog rygg. I sann Melbourneväderanda började turen i regnställ, och väl framme, omgiven av de mest underbara dofter från eukalyptusträden, slog det plötsligt om till t-shirt- och solkrämsväder.

Efter lunchmacka och iste i Curtin Square cyklade jag över till Dave och lånade hans elgitarr. Den som inte gör musik i den här stan är ju ingen. På hemväg lovade jag mig själv att alltid vara utomhus mellan sju och åtta, just när himlen färgas röd och fåglarna lever rövare i trädtopparna.

Finn höll sig fortfarande mest på sin kant, emellanåt samtyckande till att låta sig bli kliad på huvudet. Den roligaste leksaken är de två hopknutna skosnörena. Studsbollarna går också hem, med reservation för att det mest är jag och Elisabet som gillar dem. På måndagen under vår korv Stroganoffmiddag kom han in med en kackerlacka, några dagar senare med en mal som snabbt svaldes.

Efter en gemensam morgonlöptur tog Elisabet ledigt från studierna så att vi kunde tillbringa fredagen i Fitzroy och Collingwood. Världens godaste curry laksa serverades till vår stora glädje fortfarande för $9.50 på Noodle Palace och på mitt gamla skrivarhak Grumpy’s Green var kaffet fortfarande stickande starkt. Kvällen efter kom Dave, Jules, Ben, Nathan och Pip över på middag. Vi bjöd på egengjorda Bountys och tofu i färsk mango- och ingefärachutney. Nathan hade med sig en sallad, Pip en ananas. Dave var trött och gick hem medan vi andra smet till den nya queerklubben Cuddles som var näst intill tom. Ölen köptes om fem i ishinkar. Bartendern verkade uttråkad och bjöd mig på en romshot.